Tillbaka till förteckningen          
             
 
 
  Diamantpyton Morelia spilota spilota
 
 
 
         
          Hona med ägg  
 
 
 

Utbredning och förekomst
Arten är begränsad till östra New South Wales, en förhållandevis litet område jämfört med andra pytonarter i Australien. Den är köldtålig och förekommer på platser med nattfrost vintertid. Bland bebyggelse kan den då påträffas på vindar i hus. Den naturliga livsmiljön är skogar, klippor och längs floder, där den kan finna både skydd och föda. Klippmiljöer är särskilt viktiga vintertid där de kan finna skydd under natten och sola ett par timmar på dagen. Inom sitt utbredningsområde är det en föhållandevis vanligt förekommande ormart.

Utseende och storlek
Grundfärgen är mörk, ofta svart med gula eller vita teckningar. Flera vita fjäll kan bilda små "diamanter" som kanske också gett arten sitt namn. Det är en mycket polymorf art, färg och teckning kan variera mycket, även inom en kull. Nykläckta ungar mäter 35-40 cm och vuxna djur kan nå en längd av 3 meter. Längder på 2-2.5 meter är mer vanligt för fullvuxna djur.

Födoval
Forskarna Slip och Shine som studerat diamantpyton, noterade att ungar gärna åt copper-tailed skink, Ctenotus taeniolatus. Vuxna djur äter däggdjur, i terrarium möss och råttor. Min erfarenhet från terrarium är att ungar föredrar relativt stora byten framför små och att råttungar tydligen smakar bättre än musungar. Halvvuxna och vuxna djur tar döda byten utan problem

I terrarium
Terrariet kan vara i stort sett torrt, det kan duschas ibland och skall ha en rejäl vattenskål. Diamantpytonormen kan klättra bra men kan räknas som marklevande. Terrariet skall ha ett gömställe dit de kan dra sig undan. Värme kan man ordna med en värmematta under en del av terrariet eller med en spotlight. Temperatur och ljus bör efterlikna klimatet i t.ex.Sydney.

     

Förökning
Efter vintern inleds parningstiden, under denna period är hanen helt ointresserad av föda. Om allt går bra lägger honan ägg i juli. Två veckor före äggläggningen ömsar honan hud. Ställ in en rymlig låda fylld med torra löv i terrariet, hit kommer honan söka sig och lägga äggen. En kull kan bestå av 12-54 ägg. Äggen tas från honan och flyttas över till en inkubator. Äggen skall ligga på torrt substrat men i hög luftfuktighet. Temperaturen skall vara 30-32º C och vid denna temperatur kläcks äggen efter 50-60 dagar. Nykläckta ungar är i stort sett mörka med otydliga, ljusa teckningar. Efter fem till sex hudömsningar blir färg och teckning tydligare.

Roligt
Diamantpytonormen är mycket vacker och lätt att hålla i terrarium. Den går att föröka och den blir inte så stor som t.ex. tigerpyton. Temperamentet är lugnt och den är därmed lätt att hantera. Vid utfodring kan den dock bli ivrig och hugga lite vilt kring sig.

Mindre roligt
David Barker nämner i sin bok att arten sällan når hög ålder i terrarium. Vid sex-sju års ålder råkar den ut för allehanda krämpor och dör. I litteratur omnämns Diamond Python Syndrome (DPS), som ett fruktat sjukdomstillstånd. Sannolikt betyder terrariemiljön mycket för hur djuren mår och hur gamla de blir i fångenskap.

Lästips
Pythons of the world, Volume 1, Australia.
Av David och Tracy Barker

 
     
  Vill du veta mer kan du skriva till info@serpentum.com  
   
  Serpentum • Tobbe Helin • 28 Bird Lane • Bracebridge, Ontario • Canada • P1L 1J1  
Startsidan